ISO är en inställning för hur snabbt sensorn exponeras. Vid ett lågt tal krävs mer ljus än vid ett högt tal. Genom att utnyttja detta kan man undvika röreseoskärpa under dåliga ljusförhållanden, till exempel på kvällen eller inomhus.

ISO 100

ISO 200

ISO 400

ISO 800

ISO 1600

Klicka gärna upp bilderna och studera. Tittar man på exponeringen så ser man att alla är exakt lika exponerade, ingen är speciellt mörk eller ljus, helt ok exponering helt enkelt. Vad man där emot ser är att på alla utom ISO 1600 har det blivit en klart märkbar mängd rörelseoskärpa.

Om man märker att det bli rörelse oskärpa i bilderna så är slutartiden för lång. Använder man redan största bländaren (vilket annars kunder förkorta tiden). Då är den enda lösningen att höja ISO-talet därför att varje gång man dubblar ISO-talet så halveras slutartiden.

Baksidan med hög ISO är att bilderna blir oftast i ganska dålig kvalité. Med dyrare kameror funkar det ofta att fotografera på relativt hög ISO (800-1600) och ändå få acceptabelt resultat. Riktigt fina systemkameror kan fotografera men ännu högre ISO. Billigare och enklare kameror ger väldigt gryninga och brusiga bilder redan vid medelhög ISO (400-800).

Nedan finns ett exempel på ISO 1600 med en Canon EOS 400D. Klicka på bilden och se hur grynig den är. Det finns ingen direkt skäpa någonstans. Det är dock ingen rörelseoskärpa. Man får ge och ta lite när man fotograferar i dåligt ljus.

ISO 1600 med Canon EOS 400D